Vår historia

Vem var då Signe Enström och hur är det med den ”mytiska trädgården”?

Jo Signe var född i socknen och kom att ta över ett litet hemman som ägdes av hennes bröder. Där öppnade hon värdshus och butik, sålde konsthantverk och visade konst. Och iordningställde en stor visningsträdgård som kom att innehålla såväl kålgård, kryddträdgård, perenner för växtfärgning och rosarium.

Signe levde till hon var drygt nittio och trädgården gick långsamt in i en törnrosasömn. När Marita och Jon Jonsson övertog gården på nyåret 2000 var de osäkra på vad som egentligen fanns kvar, och de första åren innebar mest ogräsrensning för att få en överblick om växterna från fyrtiotalet ännu fanns kvar. Det visade sig vara många.

Vid juletid blommar redan julrosorna i skydd av stenmur och murgröna, om våren översvämmas gräsmattor och rabatter av lökväxter, den gula vintergäcken och vita snödroppen redan i januari, vildtulpaner och scilla strax därpå. Om försommaren konkurrerar rosdoften med kryddväxternas och dagliljor och trädpioner slåss om ögonfröjden. Aprikos-, persiko- körsbärs- äppel- plommon- och mullbärsblom övergår i frukt och köksträdgården svämmar över av allehanda kålsorter, bönor, lök, och p g a klimatet även av frilandstomater, paprika, aubergine och kronärtskockor.

Svenska rosensällskapet kom och hjälpte till med de fyrtio rossorternas namn: Rosa Alba, Rosa pimpinellifolia (flera sorter), Rosa gallica, Rosa damascena, Rosa moyesii, Rosa foetida, Rosa centifolia, Rosa rubignosa. Och därtill alla tilläggsnamn och berättelser om deras historia.

POM, programmet för odlad mångfald, samlade frön och inventerade. Lök- och knöluppropet grävde upp och delade tulpanlökar som de definierade till en tid långt innan Signe slog ned sina bopålar. Trädgården var en guldgruva för historiska sällsyntheter!

Naturligtvis är trädgården alldeles för mycket arbete för en familj vars huvudsakliga uppgift är att driva ett museum för samtidskonst med utställningar, konstverkstad och en icke föraktlig kvällsverksamhet med litteratur, poesi, dans, teater, musik.

Men kanske den allra bästa kombinationen? Hårt fysiskt arbete tidiga morgnar, en öppen konstverksamhet om dagen och evenemang kvällstid? Mens sana in corpore sano. En sund själ i en sund kropp.

Att se trädgården förändras, byta färg och doft under årets månader är ganska likt arbetet med att hänga utställningar och arrangera event. Konstnärer kommer och går liksom blommorna i trädgården.

Barnen i konstverkstan går på 3-4 dagarskurser och arbetar intensivt med pedagog och utställande konstnärer i olika teman kring miljö och hållbarhet. Ofta hittar besökarna dem i trädgården. Vi måste odla vår trädgård. Både för själens och kroppens skull. Hitta en balans som också klarar ett hållbart liv.

 De gamla husen som en gång rymde bussgarage för Visbybussen (förr stannade minsann bussen här!), snickarvekstad och vedbod/ateljé har byggts om och hyser nu kafé, konstnärsresidens och verkstad. Här visas svensk och internationell samtidskonst, här bedrivs Barnens konstverkstad och arbete pågår för att utveckla Körsbärsgården till en förebild för hållbar besöksnäring.

Hitintills har åttiotalet samtidskonstnärer ställt ut, 260 000 besökare har gästat platsen sedan start. I Skulpturpark och galleri finns idag fyrtiotalet permanenta verk.

Sju-åtta utställningar presenteras årligen. Programmet är allsidigt och visar samspelet mellan olika konstarter. Om sommaren hålls det föreläsningar, musik, poesiaftnar, teater och performance.

Körsbärsgården består organisatoriskt av tre delar: Stiftelsen Körsbärsgården Pedagogik som driver verksamheter, Stödföreningen som stöttar och går in med ideella arbetsinsatser och Livias hus som äger och förvaltar byggnaderna. 

Körsbärsgården i regi av Marita och Jon Jonsson.VERKSAMHETEN PÅ KÖRSBÄRSGÅRDEN MÖJLIGGÖRS IDAG GENOM STÖD FRÅN

Region Gotland, Kulturrådet och Stödföreningen Körsbärsgårdens vänner